Adjö

Allt har gått bra och jag är nu far till en liten flicka. Däremot tappade jag helt stinget för att blogga i det här ämnet så den här bloggen läggs på is nu.

Barn, öroninflammation, antibiotika och dumma lösningar

När jag var barn så hade jag öroninflammation minst ett par ggr per år. Det var stundtals extremt smärtsamt. Så jag kan fullt ut förstå föräldrarnas oro över de nya rekommendationerna med mycket mer restriktiv utdelning av penicillin. I princip ska inget barn mellan 1-12 år ta emot penicillin nu om det inte handlar om blödande trumhinnor.

Jag kan som fd öronbarn meddela att det inte krävs blödande trumhinnor för att det ska vara plågsamt eller farligt – så jag ser detta som ett symptom på den uppgivenhet den moderna medicinen verkar ha gentemot bakteriella sjukdomar och penicillinresistens.

Vi började ju inte ge antibiotika till barn med öroninflammation för att det var onödigt, utan för att det trots allt såg till att stoppa upp många fall som kunde ha blivit mycket komplicerade.

Det stora problemet som jag ser det är ju att nu kommer föräldrarna i pur desperation trycka i sina plågade barn mer smärtstillande istället för antibiotikan – eftersom det trots allt kuvar symptomen. Och hur nyttigt är det egentligen? Det krävs rätt rejäla mängder smärtstillande för att kuva den här sortens smärta, det vet jag av erfarenhet. Vilket kan få desperata föräldrar att ge direkt olämpligt starka mediciner eller för mycket av vanliga smärtstillande till sina barn. Och med barn fulla av smärtstillande så döljs symptom på komplikationer vid öroninflammationen. Knappast smart.

Nej, det känns inte riktigt som man tänkte i det här fallet. Allt fokus låg på att försöka begränsa spridningen av resistenta bakterier. Skygglappar för resten av problematiken.

Mig veteligen är inte nyttjandet av antibiotika egentligen det enda problemet, eller ens kanske det största när det kommer till resistens, utan att sjukhusen sprider de resistenta bakterierna till folk. Dvs hygienen på sjukhusen är kanske en viktigare faktor.

Och den är inte bra. Jag förutsätter tt alla här har varit på ett sjukhus, kanske genomgått undersökningar ett par ggr. Betänk så ofta man INTE ser personalen använda skyddshandskar… Eller munskydd. För som sagt, det är på sjukhusen som folk smittas av de resistenta bakterierna, vilket som jag ser det tyder på att hygien är en viktigare variabel än överutnyttjande av antibiotika.

Jag respekterar inte katoliker för katoliker respekterar inte mig

Vi börjar med tre citat från Wikipedia.

The Roman Catholic Church opposes all kinds of in vitro fertilisation because, as with contraception, it separates the procreative purpose of the marriage act from its unitive purpose:

This particular doctrine [of "observing the natural law"], often expounded by the magisterium of the Church, is based on the inseparable connection, established by God, which man on his own initiative may not break, between the unitive significance and the procreative significance which are both inherent to the marriage act. The reason is that the fundamental nature of the marriage act, while uniting husband and wife in the closest intimacy, also renders them capable of generating new life—and this as a result of laws written into the actual nature of man and of woman. And if each of these essential qualities, the unitive and the procreative, is preserved, the use of marriage fully retains its sense of true mutual love and its ordination to the supreme responsibility of parenthood to which man is called. We believe that our contemporaries are particularly capable of seeing that this teaching is in harmony with human reason.[1]

According to the Catechism of the Catholic Church,

Techniques involving only the married couple (homologous artificial insemination and fertilization) [...] dissociate the sexual act from the procreative act. The act which brings the child into existence is no longer an act by which two persons give themselves to one another, but one that ”entrusts the life and identity of the embryo into the power of doctors and biologists and establishes the domination of technology over the origin and destiny of the human person. Such a relationship of domination is in itself contrary to the dignity and equality that must be common to parents and children.”[2]

The Catholic Church maintains that it is not objectively evil to be infertile, and advocates adoption as an option for such couples who still wish to have children:

The Gospel shows that physical sterility is not an absolute evil. Spouses who still suffer from infertility after exhausting legitimate medical procedures should unite themselves with the Lord’s Cross, the source of all spiritual fecundity. They can give expression to their generosity by adopting abandoned children or performing demanding services for others.[2]

1. ^ Pope Paul VI (1968-07-25). ”Humanae Vitae: Encyclical of Pope Paul VI on the Regulation of Birth”. Vatican. http://www.vatican.va/holy_father/paul_vi/encyclicals/documents/hf_p-vi_enc_25071968_humanae-vitae_en.html. Retrieved 2008-11-25.
2. ^ a b ”Catechism of the Catholic Church”. Vatican. 1993. http://www.vatican.va/archive/catechism/p3s2c2a6.htm#III. Retrieved 2008-11-25. ”sections 2376-2379″

Jag kan i all förbannelse sitta och tycka att boktroende kristna och muslimer är tokiga av en rad olika skäl. Helt enkelt för att de bara irriterar mig med sina påståenden. Inte minst om moral och vetenskap. Men jag kan ofta låta bli att tjafsa med dem om det och umgås som en snäll varelse eftersom inget har varit personligt. Det är inte så viktigt för mig att bevisa för en kreationist att han inte begriper något, att jag måste tjafsa med honom till varje pris. Jag duckar inte en diskussion, men jag söker heller inte upp den med vem som helst hur som helst.

Men i det här fallet blir det personligt. Jag och min sambo har genomgått IVF som vi nu inväntar resultatet om några månader. Om katolska kyrkan hade fått bestämma så hade detta aldrig skett – de är nämligen emot IVF av div enligt dem jätteviktiga skäl om äktenskapets helighet och bla bla bla. Det gör att jag därmed numera har ett väldigt personligt skäl att säga: Fuck U till katoliker som inte tar avstånd från sin religions läror i det här exemplet. Jag har ingen som helst anledning att respektera detta tyst för fredens eller gammal vänskaps skull – jag stör mig så pass mycket att jag troligen är beredd att söka upp konflikt om tillfälle ges att umgås med katoliker. Detta är personligt och viktigare för mig än ytlig vänskap.

Jag känner ett par katoliker lite mer eller mindre, men har alltid hållit mig på mattan och undvikit diskussion, just eftersom jag inte har haft ett personligt skäl som var viktigare än att behålla vänskapen. Nu när jag i dessa Nobel-dagar då IVF-teknik har lett till ett Nobelpris satte mig in lite mer i historiken kring IVF så blev jag faktiskt arg, personligt arg. Inte bara irriterad, utan arg över vad de bakåtsträvande ignoranta trollen i Vatikanen faktiskt tror och anser om mig.

Så, jag rekommenderar verkligen ingen katolik att umgås med mig just nu. Jag kommer troligen nämligen provocera fram deras äkta åsikter i frågan. Jag vill nämligen inte umgås med någon som inte kan respektera mig och min familj.

Nu läser ju inte en jävel nästan den här bloggen, så jag mässar för tomma salar, men det känns bra att få ryta till lite ibland.

Mer läsning: Svd

Bristande begrepp om hygien hos småbarnsföräldrar

Ni har alla sett eller varit med om en 4åring med mer snor på överläppen än det finns vatten i Vänern. Det fullkomligt flödar snor i alla regnbågens färger. Ner på hakan, ner på tröjan och allt rörs sakteliga om med jämna mellanrum av en liten tunga.

Givetvis är det inget med detta som är märkligt eller fel. Barn blir ofta förkylda och snoriga och saknar förmågan att begripa när de bör snyta sig.

Nej det blir först ett gravt problem när man låter denna smitthärd få härja utan hänsyn till omgivningen. Barn har en tendens att vilja fingra på allting och i takt med att samhället mjäkas till så säger föräldrarna i allt större takt INTE heller till sina barn när de fingrar på mat med sina snoriga små prinskorvsfingrar.

Men nej, det är inte det som är problemet heller faktiskt. Barn är svåra att styra på sånt, de är klåfingriga, jag har inga illusioner om annat. Nej problemet är när föräldrarna inte utför rätt åtgärd efter att det har skett.

Det är två vanligt förekommande händelser jag tänker på just nu. Dels är det i matvaruaffären där ungen springer fram till lösviktsgodiset och fingrar på alla sorters ”la-la” den vill ha. Kanske smakar lite också och lägger tillbaka det som den inte vill ha. Detta kan givetvis ske utan att föräldern ser det och därmed är föräldern tämligen skuldfri. Men det sker allt för jävla ofta rakt framför ögonen på mamma/pappa som bara säger ”nej William, lägg tillbaka den där, vi ska inte handla godis idag”.

Eh, jo det ska ni. Ni ska satan ta mig visst det handla godis idag, för ni har fingrat på godiset. Fingrat och slickat godis = köpt godis.

En variant på detta är kalaset där barnet fingrar på kakorna/tårtan och sedan sägs åt varpå den lägger tillbaka föremålet i fråga.

”men det är ju bara barn”. Ja och väldigt få individer har så skitiga händer som just ett snorigt barn. De små snormarinerade fingrarna har i regel passerat varenda kroppsöppning och objekt innan det besudlade godiset/kakan. Det blir liksom inte mer snuskigt än så här. Om uteliggar-Börje går fram och ollar godiset  med sin högst otvättade kuk är det inte mycket mer äckligt faktiskt.

Så jävla enkelt är det. Om er snorunge fingrar på något i affären så är den varan er. Då ska ni köpa den vare sig det är lördagsgodisdags eller inte. Det är fanimig allmänt vett och hyfs!

Men jag har inga förhoppningar om att någon ska lyssna och ta åt sig. Varannan gång man är och handlar i affären ser man nämligen resultatet av en snuskälskande uppväxt: Nämligen vuxna som beter sig likadant. Nyser rakt ut i luften över äpplena i affären osv. Pensionärer som bara MÅSTE fingra på varje tomat i jakten på den där tomaten som bara de drömt om.

Folk är så jävla äckliga helt enkelt. Men snusket börjar nog alltid med att man inte lär sig vad som är rätt och fel som barn.

Att gilla barn villkorslöst

Kan man bli en bra pappa, även om man i regel inte alls tycker om barn? Jag är övertygad om det. Men väldigt många har fått för sig att man därmed inte är så lämplig om man inte säger ”awww” så fort man ser en grisskär unge.

Jag tror inte förmågan att gilla ”allt” gör en till bättre på att gilla en specifik ”sak”.

Jämför med intressen: Är man bättre på kriminalfilmer om man gillar alla sorters filmer? Nej. Är man bättre som kattägare om man tycker om alla sorters djur? Nej.

Nej – för det här handlar nämligen fortfarande inte om hur man är mot andra barn. Det här handlar helt och hållet om hur bra man är gentemot sitt eget barn och där finns inget annat sammanhang.

Jag tror t om att det är så att de som villkorslöst gillar alla barn är våp. De är direkt olämpliga som föräldrar eftersom de troligen varken kan sätta gränser eller ge barnet förmågan att skilja mellan bra och dåligt. Gillar man allt i alla barn, så gillar man ju även det dåliga. Så enkelt är det – och det finns barn som helt igenom är dåliga. Det är inte så att helt igenom dåliga vuxna bara blir det en dag när de fyller 18. Det är en process som troligen inleds väldigt tidigt, kanske delvis sitter i generna. Seriemördare tex, brukar ju redan som unga barn bete sig illa. De brukar plåga djur tex – kategoriskt är det ju så har jag för mig att alla seriemördare brukar gå en liknande väg i livet i beteenden.

Jaja, nu spinner diskussionen iväg, men grundpoängen kvarstår – det är något fel på de som villkorslöst tycker om alla barn och villkorslöst anser att alla barn är oskyldiga små lamm som inte kan ha något illa i sig.

Vissa lever inte i samma verklighet som andra

I en perfekt värld styr inte pengar ens val i livet. I en perfekt värld har man råd att inte bry sig om vad saker kostar. Man kan prioritera det rätta framför det nödvändiga.

Men för de flesta på planeten lever man inte i en perfekt värld. Jag tänker osökt på en brud som praktiserade på ett jobb jag hade som ung tonåring. Denna jänta tyckte, fullt seriöst, att ALLA borde ha råd att spara 5000 i månaden (detta var tidigt 90tal, dvs motsvarande idag är väl 10 000!).

I verkligheten funkar det inte så. Det begriper nog de flesta.

Men så påminns man åter om de där människorna som inte lever i verkligheten. Som Malin Wolin på Aftonbladet, som tycker att man ska lagstifta om 50-50 i föräldraledighet. Eftersom föräldrar ”inte alls begriper det bästa för sina barn själva”. Hon gör även lite liknelser där föräldrarnas synpunkter om att de kan bäst själv nedlåtande likställs med små barns.

Men de enda som lever i en barnslig verklighet är just personerna som anser att lagstiftning är bra.

Låt mig här nu direkt säga att jag på intet sätt anser att det är fel i tanken att det bästa för barnet vore att få umgås lika mycket med bägge föräldrarna. Om detta finns lite att orda om. I de flesta fall är det bra – både för barn och respektive föräldrar. Nej det är inte där skon klämmer (om vi för nöjes skull struntar i att det är fascistiskt att lägga sig i uppfostran och familjeliv!), utan det är kring det som Malin Wolin avfärdar så snabbt, nämligen den ekonomiska faktorn. Det finns nämligen par där ute som har det knapert. Människor som inte är medelinkomsttagare. Folk som inte kan höra talas om påståendet att man minsann kan spara 5000 i  månaden utan att börja skratta. Folk i verklighetens Sverige. Folk som inte lever på Östermalm. Som inte äger en insatslägenhet för 8 miljoner, utan som bor i hyreshus med en hyra på 4000 i månaden. Par där ena parten är arbetslös, och den andre är låginkomsttagare. Som har räknat på saken och trots detta kommit fram till att de kan skaffa barn, eftersom så länge den jobbande parten jobbar, så går ekonomin precis runt.

Dessa kommer nu, om de rödgrönas vidriga utopi (en dystopi i mina ögon) kunna glömma detta. För helt plötsligt kommer det någon som inte bara vet bättre än de gör om barnuppfostran, hon har även kommit till insikt att ”pengar inte ska få styra ens beslut”. För HON är världen och alla kan och har råd att fatta samma beslut som henne.

Tja ni förstår. Den där typen av verklighetsuppfattning som små barn har. När de tror att de själva är universum och att andra finns i deras tankar i princip.

Det är oerhört viktigt att Sveriges barnföräldrar och blivande föräldrar inser vad som kan komma att ske om de rödgröna fascisterna tar över. De kommer, i sann socialdemokratiskt förmyndaranda inte bara lägga sig i ditt liv, utan bestämma över det – och faktiskt för många fattiga – totalt stjälpa det.

Här nedan Malin Wolin, på planeten Jorden. Det är här du ska landa. Kliv ut från din rikemansvärld ut i verklighetens Sverige där det även finns låginkomsttagare som blir föräldrar. Det borde fanimig lagstiftas att dumma människor ska bildas innan de får uttala sig i frågor – än mindre bli politiker och bestämma över andra. Apropå lagstiftning då.

Vidriga rökande gravida kvinnor

Gravida kvinnor som röker. Jag undrar om det finns något mer sorgligt och otrevligt egentligen? Jo gravida kvinnor som röker och inte skäms för det. Som har mage att käfta emot.

All forskning visar entydigt att det är farligt. Pubmed (en sida med lite bättre information än familjeliv.se) ger ca 11 000 vetenskapliga studier och artiklar i ämnet som visar på det på sökorden ”pregnancy smoking”. Aktuell ny forskning visar t om att snusning är farligt. Det finns verkligen inget att snacka om saken. Men ändå når resonemanget inte fram.

Varför inte?

Jo för att de gravida kvinnor som röker faktiskt till 100% är lågutbildade. Så pass obildade att de inte ens förstår värdeskillnaden mellan den egna åsikten och erfarenheten jämfört med en klinisk studie i vetenskaplig regi. Människor som ratar vetenskap är alltid människor som totalt saknar kunskap om vetenskap. I regel kan de knappt placera ut sitt eget land på en världskarta – än mindre förstå vad de hundratals otrevliga gifterna som finns i cigaretter kan göra med ett foster i livmodern.

Argumentet som återkommer bland dessa gravida rökande kvinns är att ”min mamma rökte och det är minsann inga problem med mig”.

Om vi bortser från att det trots allt nog uppenbarligen är något fel på dig lilla flicka – så är den egna erfarenheten totalt värdelös som jämförelse av flera olika skäl.

För det första är det din TOLKNING av att allt är bra som vi har att göra med. En läkare kanske inte skulle hålla med dig om din hälsa. Kanske dör du i någon krämpa vid 50 års ålder som hade sitt ursprung i skador du ådrog dig som foster i din kära rökande mammas mage. Du är inte objektiv eller kunnig nog i frågan om din egen hälsa faktiskt. Lågutbildade människor – sådana som du som brukar försvara att rökningen minsann inte är farlig – dör också i yngre år än högutbildade. Ni har sämre genomsnittslivslängd. Borde det inte säga dig något om att du knappast vet bättre om dig själv än din läkare? Jag skulle tro att det inte gör det tyvärr.

För det andra är det ingen som påstår att ALLA som röker kommer få gravt skadade barn. Utan man talar om ökade risker. Dvs istället för att 1 av 100 föds med sjukdom X så föds kanske 20 av 100 med sjukdom X. Fortfarande kommer 80% klara sig. Men 20% risk att skadas av något är mycket mycket värre än 1%. Även om du avslutade dina skolstudier i 9an med underkänt slutbetyg så borde du förstå procentberäkning så pass mycket att du förstår att 20 är mer än ett.

För det tredje är du och dina erfarenheter ingen forskningsstudie. Du kan inte jämföra dig och din värld med en studie av 1000-tals mammor. Du måste förstå den grundläggande värdeskillnaden mellan en personlig erfarenhet och de källkritiska brister den dras med kontra en kontrollerad studie gjord av forskare. Nej visst, forskare kan göra fel, men om du inte förstår att ett gäng välutbildade människors försök att ta reda på sanningen är betydligt mer kvalificerat i frågan än din ÅSIKT – då är du faktiskt helt enkelt bara ofattbart korkad.

Jag vet inte vem jag skriver den här bloggposten till egentligen. För de korkade rökande kvinnorna som borde ta det till sig och börja skämmas klarar ändå knappast av att förstå innebörden av mitt resonemang då det är både fyllt av referenser till vetenskapligt tänkande och är en text längre än 3 meningar. Troligen förstår de inte ens de ord som har mer än två stavelser i sig – troligen inte ens vad ordet ”stavelse” betyder…

Att försöka få korkade människor att förstå att de har fel är omänskligt svårt. Jag har gett upp alla försök att nå fram genom att vara trevlig och respektfull. Det fungerar ändå inte. Kanske det fungerar att berätta det för dem på en nivå med tillräckligt många förolämpningar. Att röra upp lite känslor brukar kunna ge resultat.

Fig. Det sorgliga är ju att det är på den här nivån som massor av rökande gravida luder befinner sig på…